Gull-chock

Idag i parken fick vi en liten gull - chock. En liten (stor) ankfamilj kom och hälsade på oss där vi satt på bänken. Emilia var otroligt fascinerad av dessa små dunbollar som åt rån från min hand.








Liten kämpe

Gårdagen bjöd på lunch hos Johanna tillsammans med Tina och våra små. Lika mysigt som alltid. Man märker nu att Emilia vill lika mycket som de andra barnen och hon försöker verkligen krypa precis som dom gör. Som hon kämpar, hela morgonen idag har hon också försökt, lilla plutt ♥

Idag står stadsparkshäng tillsammans med Anna på agendan men innan dess ska vi försöka gå till coop och handla lite.






Älskade lilla barn ♥

VM i skrik och gnäll

Idag har varit en såndär dag då lillan verkar ligga i hårdträning inför VM i skrik och gnäll. Som det tär på humör och krafterna. Det skulle klängas och gnällas mest hela dagen, suck suck. Efter lunch fick jag nog och stoppade ner ungen i vagnen och så gick vi ut. Vi började på lekplatsen med att gunga vilket var väldigt populärt :)
 
Efter det så gick vi in till stan. Ringde Johanna på vägen för att höra om hon hade lust att hänga med och det hade hon, så helt plötsligt så blev dagen mycket trevligare. Emilia har en tendens till att sköta sig fint när hon sitter i vagnen vilket jag är extremt tacksam för. På stan köpte jag en nackkudde till Emilia som hon ska ha i bilen när hon sover. Efter rundan på stan åkte jag och lillpluttan till Nova och fortsatte shoppa. Lite kläder till mig och lite mat till kylskåpet. Väl hemma blev det kvällsmat och bad för gnällfia.
 
 
Nattningen var inte heller någon höjdare idag. Hårdträningen fortsatte men tillslut så vann jag den fajten.

Den där amningen

 
verkar nu tyvärr vara avslutad. Som jag kommer att sakna den. Min lilla bebis är inte längre beroende av mig utan kan få mat av precis vem som helst och mitt hjärta blöder lite när jag tänker på det.
 
Under lång tid så hatade jag amningen, verkligen hatade den. Jag avskydde att det var mjölk överallt på mina kläder, det läckte och skvätte till höger och vänster, amningsnappen klyddade jämt och lossnade. Det sved så fort utdrivningsreflexen kom igång, vilket naturligtvis var vid varje amning. Bebisen kunde mycket väl amma två gånger i timmen ibland, dock aldrig nattetid för då var hon snäll och sov. Men på dagarna kändes det som om jag inte gjorde annat än att amma och torka mjölk och kräk. Mannen var snäll och matade lillan på flaska med utpumpad mjölk på kvällanrna fram tills hon var ca fyra månader så jag kunde få lite andrum och det är jag så tacksam för trots att jag var tvungen att sitta och pumpa som en annan mjölkko :)
 
Men så vid två månader lyckades hon amma utan amningsnapp och det blev lite lättare och så en dag när bebisen var runt fyra fem månader så vände det och jag började älska amningen. Antagligen var det bara för att vi började med smakportioner då och helt plötsligt så var jag itne hennes enda näringskälla och jag började förstå att det hade ett slut. Ovh nu är det då slut. Sista amningen var söndagen den 18 maj på morgonen och jag kände det på mig så jag slog itne på tvn som jag brukade utan jag satt och strök mitt lilla hjärta över hennes små fjun och abara njöt av vår stund. Och nu när jag sitte och skriver detta så börjar faktisk tårarna rinna lite för jag saknar det, jag saknar vår tid när hon bara låg och myste i min famn, mitt lilla hjärta. Tänk att hon redan är så stor att hon inte vill amma mer. För det var hennes beslut, inte mitt. Jag hade gärna ammat längre men den senaste månaden har jag nästan fått tvinga henne till bröstet och det kändes inte bra att tvinga henne.
 
Min lilla lilla busbebis innan amningen blev sådär smidig som den faktiskt blev när hon var sisådär tre månader
 
Hon är gladare om hon får sitta upp och äta, helst vill hon sitta med ett smörgåsrån själv och äta på det och hon är så duktig. tar små fina bett med sina små små tänder. Eller så sitter hon och plockar i sig bitar av en smörgås själv. Hon är så stor redan. Älskade lilla barn!
 Glad busbebis äter rån :)

Förlossningen dag 1 - det startade med en morot

Så var det då dags, bebisen har nu fyllt åtta månader och jag har i sju månader och två veckor tänkt att jag ska skriva ner allt om hur det gick till när hon kom till världen. Mycket för min egen skull men även för hennes skull om hon nu någon gång skulle vilja läsa det. Mycket har jag nog redan glömt men jag tar det dag för dag så kanske det går lättare J

 

Allt började en torsdag i september (fast egentligen så började det i januari ;) ). Jonas var på jobbet och allt var som vanligt. Jag var sådär jättegravid som man är i v 38+6 dvs stor som ett hus. Hade väl inget särskilt att ta för mig den dagen mer än att virka en liten morot som jag hade bestämt att bebisen skulle få som någon slags skallra när den var stor nog. Jag hade införskaffat en bok om hur man virkar små figurer och rotat efter garn hemma hos mina föräldrar. Morot skulle tydligen vara det lättaste att göra…skitsnack säger jag bara! Det tog mig minst en timme och många tårar (hormoner och frustration) innan jag ens hade lyckats virka fem varv på den satans moroten. Efter ännu fler tårar och frustration blev den dock klar. Det enda som fattades var stoppning vilket min kära make skulle vara snäll nog att köpa på vägen hem från jobbet.

 

Så dagen gick precis som vanligt och precis som vanligt gick jag på toaletten ca en miljon gånger. Fast när jag gick på toaletten kl. 16,30 hände något. Det kändes konstigt när jag var klar, som om jag kissade på mig fast ändå inte. Misstänkte rätt så omgående att det var vattnet som gått men eftersom det inte kommit så mycket vågade jag inte riktigt tro på att det var det. Men jag tog på mig en binda och ringde förlossningen. De sa att jag skulle ta på mig en binda och vänta och se om det kom mer. Det gjorde det så jag ringde till Jonas som stod på Panduro och försökte hitta stoppning till den där moroten. Han lyckades köpa det han skulle och körde sen i ilfart (110 på motorvägen) hem J Väl hemma hade det kommit mer vatten och jag var nu tämligen säker på att det var vattnet som gått men hade inga andra känningar än så. Inga värkar, ingenting. Jag ringde till förlossningen en gång till och blev ombedd att komma in för kontroll. Så vi åt middag och åkte sen in.

 

På förlossningen blev vi hänvisade till ett undersökningsrum, de ville nog inte smutsa ner ett förlossningsrum på något som kanske bara var inbillning innan de var säkra. På undersökningsrummet tittade och luktade (blä) en barnmorska på bindan. Hon kunde efter det konstatera att vattnet hade gått.  De tog även en CTG på magen och bebisen mådde finfint och verkade trivas som fisken i ”vattnet” därinne och som jag redan visste så hade jag inte tillstymmelse till några värkar. VI blev efter det hemskickade i väntan på värkar och informerade om att om värkarna kom så skulle vi ringa till förlossningen igen men om jag inte fick några värkar skulle vi åka till gyn-mottagningen nästa morgon för ny kontroll.

Så vi åkte hem, vad vi gjorde på kvällen minns jag inte men antagligen så väntade vi spänt på värkar som inte kom och sen gick vi och la oss.

 

Så jag misstänker att allt började med den där fördömda moroten som orsakade så mycket frustration så att vattnet gick. Fortsättning kommer, förhoppningsvis redan imorgon om jag bara får tid till att skriva.

Min allra första Mors dag

Idag har jag firat min allra första mors dag. Förra året blev jag lite firad av bebisen som låg i magen men denna gången var det mer på riktigt med man och barn som kom in på morgonen med present och frukost.
 
Dock kom de in med frukosten kl 07.10 och då var jag inte särkskilt pigg på att gå upp så jag öppnade presenten och tackade för den sen så var jag så otacksam att jag ratade frukosten och la mig igen.  Lite mer än en timme senare kl 08.30 klev jag ur sängen något piggare. Bebisen och mannen hade visserligen redan ätit frukost då men var snälla nog att hålla mig sällskap medans jag åt de goda sconsen som mannen hade bakat och drack mitt mikro-uppvärmda te. Så gott det var, efter några veckor på lchf smakade dom där sconesen riktigt ljuvligt.
 
Jag cyklade sedan till gymet för lite egentid och för att se om jag kunde göra fler armhävningar än sist vilket jag kunde och jag har nu slagit mitt tidigare personliga rekord på 5 armhävningar (på fötterna) och kan nu göra 6+1 :) Halleluja!
 
Näör jag kom hem så duchade jag och vi åt lite lunch bestående av rester. Sen åkte vi till min mormor moh morfar för att fira mamma och mormor. Hela tjocka släkten var där dvs mina föräldrar och syskon och min morbror med familj. Emilia var såklart huvudpersonen som vanlilgt men verkade itne ha något emot det. Min snälla kusin hade virkat en massa små kakor till henne efter beställning från mig. Bilder kommer, men jag sitter vid datorn och skriver och bilder finns naturligtvis på telefonen.
 
När vi kom hem så nattades bebisen så jag och maken kunde inta middag bestående av hämtmat från Aptiten. Dom har utan tvekan världens godaste kycklingsallad och jag sitter nu här och är så mätt att jag nästan spricker.Snart ska vi titta på solsidan och wallander och äta choklad (marabou black),
 
Min första mors dag har bevlsligen varit en bra dag. Så tack min älskade lilla famlj för uppvaktningen.
 
Presenten var förresten alldeles underbar, ett presentkort på 60 minuter massage, det kommer bli vannsinnigt skönt efter att ha släppat runt på en bebis i åtta månader.

Lillans nya rum

Jag lovade bilder och bilder ska det bli



Sängen fick flytta till andra sidan rummet och så blev det en ny byrå.




Ny hylla som får plats med nästan alla hennes leksaker :)



Man kan till och med leka på rummet :)

Årsdag och krypning

Idag har vi bott i lägenheten i ett år. som vi trivs, det trodde jag inte för ett år sedan. Dagen har vi firat med ett besök på Ikea utan barn. Så skönt att gå utan barnvagn och utan att behöva stoppa in nappen i munnen på en uttråkad bebis! Mina föräldrar var gulliga att ställa upp som barnvakt med kort varsel. Emilia skötte sig tydligen exemplariskt så vi slapp skämmas för henne! Möblerna som inhandlades var en byrå och en bokhylla till Emilias rum.
Två gånger fick Jonas åka tillbaka till Ikea för att byta delar, första gången var det en del av byrån som var felborrad. Andra gången var det ett av de stora hyllplanen som var väldigt kantstött. Men vi blev iaf kompenserade för besväret att åka dit igen.

Vi blev klara med allt lagom till att Emilia höll på att somna sittandes. Så det vat bara att ge henne vällingen sen somnade hon gott.



En liten snickare?

Förutom att hjälpa oss med att montera möbler så har busbebisen tränat på att krypa, så fort hon får tillfälle så ska hon upp på alla fyra. Hon kommer ingenstans men oj vad hon kämpar :) Hon ser så otroligt fokuserad ut. Jag måste försöka få till en bild på henne när hon kämpar.

Efter att Emilia somnade åt jag och min kärlek middag i trädgården. Räkmacka/sallad, då otroligt gott! Och ännu godare är det när man kan sitta ute och äta.

Nu är det mys i soffan med godis framför eurovision finalen!

Utelek :)

Mitt ♥



Nyvaken liten plutt




Jag och min plutt på stan igår




Papegojastyle :)

Glömsk

jag glömmer bort att jag har en blogg. Jag måste ju inte skriva men jag kommer ju ångra mig när lillan blir större och jag itne längre minns något om hur hon var som bebis. Just nu sover hon så då kan man ju passa på attt skriva.

Hon har lärt sig att slå ihop klossar och hon har fått kläm på pincettgreppet. Mitt lilla hjärta håller på att bli stor. Hon har börjat ställa sig i krypposition men bara korta korta stunder, tror inte hon kommer börja krypa. Hon ålar sig för bra framåt :)

Och nu vaknade hon....gosunge!

Trött bebis?

Lillfisen sover som en stock sen 11. Verkar som vi får skippa eftermiddagsluren idag....suck suck. Lär bli en låång eftermiddag och kväll om hon ska vara vaken till 7 ikväll. Tur mannen är hemma vid 6 tiden ikväll så vi kan hjälpas åt.

Apropå mannen så var han go och gav mig sovmorgon imorse. Halv 9 vaknade jag hyfsat utvilad. Då hade han och lillpluttan busat då mycket att hon hade somnat för första vilan resan då :)

Nu får jag nog snart väcka lillan så hon kan få lunch och så vi kommer iväg till stan idag för att hämta mina linser och kanske köpa en tröja ;)

Underbara nattningen

Lillpluttan verkar ha somnat för dagen. Äntligen säger jag bara, senaste timmen car ingen höjdare. Gråt, skrik och tårar avlöste vartannat. Men efter bad och välling lugnade hon sig och nu sover hon så gott i min famn. Ska snart gå och lägga henne i sängen. Vad jag är glad att vi har fungerande kvällsrutiner, hon somnar nästan alltid som hon ska.



Gosigaste bebisen sover


Idag har vi fixat parasoll till vagnen och busbebisen verkade trivas bra under det. Det såg så härligt ut där hon satt i vagnen.




Nu kommer snart mannen hem också från sin senaste resa. Det ska bli så skönt att inte vara gräsänka längre. Imorgon är jag lovad sovmorgon :)

Kl 4.14

Busbebisen sa godmorgon tidigt idag. Jag försöker vakna i soffan framför tvn medan liten leker på golvet.





Busbebisen

Då var det dags....

...att börja blogga?! Detta hade jag aldrig trott om mig själv, men här är jag nu. Sen bebisen kom har jag hela tiden tänkt att jag ska skriva ner vad vi gör om dagarna och allt annat jag vill minnas om min lilla skatt men aldirg tagit tag i det. En blogg verkar ju dessutom vara det enklaste då man dessutom kan lägga upp bilder på vad som sker under dagarna.

En presentation kan kanske vara på sin plats :)
Jag som skriver är en 28 årig tjej, jag är gift med min stora kärlek och tillsammans har vi en liten tjej som är född i september 2012. Jag är just nu föräldraledig men kommer att återgå till mitt jobb som barnsjuksköterska i januari 2014.

Bebisen som bloggen till allra största det kommer att handla om är naturligt vis den finaste och underbaraste ungen som finns. Hon är helt perfekt på alla sätt och är utan tvekan det bästa jag gjort.

Mannen min kommer kanske bli omnämnd lite då och då och han är precis som bebisen helt underbar. Han reser en hel del i sitt jobb vilket gör att jag och lillan är själva en del i perioder. Som tur är har vi lyckats träffa några andra väldigt rara mammor som har barn i samma ålder och som vi umgås en hel del med.

Till hushållet tillhör också två katter som säkert blir omnämnda lite då och då dom med :)

Idag

Idag har vi varit hos J och lille E och busat, som vanligt var också T med lilla N där. Det märks nu att barnen är större, till och med min lilla älskling börjar hänga med i svängarna fast hon är yngst.

J bjöd å lunch, laxsallad. Nästa vecka är det min tur att bjuda men det börjar bli lite svårt att komma på luncher eftersom vi alla käkar LCHF. Fast egentligen är det inte maten som är svår men efterrätten blir klurig :)



Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.

Lite av allt, men mest om min bebis

Bloggen om mig och min familj blandat med lite av allt annat

RSS 2.0