Bloggen går på sparlåga just nu. Jag är så trött jämt och det är inget kul att varken skriva om eller läsa om. Tröttheten slår alla rekord och jag lägger mig sällan efter 20 på kvällen och då har jag fått kämpa med att hålla mig vaken. En av anledningarna till tröttheten är att vi har ett litet barn som inte sover helt optimalt längre. Så nu har vi köpt en extra madrass och ställt bredvid hennes säng så när Jonas är borta så kan jag sova bredvid henne och då hinner hon inte börja leta efter mig på natten när hon vaknar. Tokungen vägrar ju sova i vår säng så något får vi ju komma på. Separationsfas deluxe numera.
Jonas kommer att fortsätta vara iväg på veckorna fram till jul men sen efter årsskiftet blir det annorlunda. Nytt jobb och nya arbetstider och förhoppningsvis kraftigt reducerade resdagar :)

Imorgon är första riktigta dagen för emilia hos dagmamman och jag ör rysligt nervös. Det tar så emot att lämna iväg henne när allt hon vill är att vara hos mig. Jag känner mig så egoistisk som gör det men jag behöver verkligen komma bort lite och jobba, För min egen skull. Hon ska gå två dagar i veckan och hon trivs bra men visst, lämningen kommer nog bli tuff för oss båda. Till råga på allt så ska hon lämnas galet tidigt eftersom jag börjar jobba kl 7. Tur i oturen att hon är en morgonpigg liten skrutta :)

I övrigt har det inte hänt så mycket sedan sist. Jag är trött och orkar nada, Jonas var hemma i helgen och det var underbart. Jag sov mycket då :) Vi räknade alla ord Emilia kunde säga och kom fram till att det var 12 inkl djurläten. Det är ju knappast perfekt uttal men vi förstår vad hon säger iaf och det är ju ett steg i rätt riktning. Favoritordet är "dakt" som betyder tack och det springer hon omkring och säger dagarna i ända. Hon tackar för allt så hon lever upp till sitt namn som betyder artig ;)

När nu ska jag sova, klockan närmar sig 20 med stormsteg och jag har gäspat i några timmar nu. Får se när orken att skriva infinner sig igen. Förhoppningsvis snart :)

Denna veckan började vi skola in Emilia hos dagmamman. Planen är att hon ska gå två dagar i veckan när jag börjar jobba 50 % om två veckor. Än så länge har det gått jätte bra och hon verkar trivas superbra. Det är inte så många andra barn, bara två stycken till varav en är fem år och en är 18 månader. Två dagar i veckan träffar de en annan dagmamma med två barn, en ettåring och en treåring. Så det är en liten grupp barn vilket känns jätteskönt. Jag gillar inte riktigt de stora grupperna som finns på förskolan och jag tycker det är bra att det är blandade åldrar. Emilia verkar se upp till den stora flickorna på te och fem år och de är så goa mot henne.

Idag var första gången jag lämnade henne själv där. Vi får se hur länge det blir. Men allra senast hämtar jag henne efter lunch så sover hon i vagnen sen. Men hon var glad när jag gick så än så länge känns det bra. Känns jättemärkligt att vara hemma själv utan henne och att någon annan passar henne. Det är ju min lilla skrutt. Men jag tror att hon tycker det är roligt, det verkar så iaf. Fast det kanske är annorlunda när det blir på riktigt, hon kommer ju bli lämnad tidigt på morgonen och ta frukost där och sen hämtar jag henne efter jobbet vid 15,30. Men det går nog bra det med. Andra barn klarar det ju så då borde hon också göra det. Det är nog mest i mammahjärtat det känns och så länge jag visar henne att jag är glad och positiv så borde det går bra tror jag (hoppas jag).