Lite bilder från igår och idag

Lånar en rullator på sjukhuset och hänger i farfars trädgård



Lite bus från idag, det är kul att vara 1år :)



Äntligen samlade

Nu så är jag och lillfisen på plats i Ljungby tillsammans med maken. Så otroligt skönt att intr cara gräsänka längre. Ända till måndag morgon får vi umgås. Sen kör jag och Emilia hemåt medan jonas kör norrut för att jobba. Planen är sen att han kommer hem lördag vid lunch innan jag ska jobba kväll.

Ikväll ska vi ha en riktig myskväll. Emilia har redan somnat och Jonas är iväg och köper pizza. Gott gott!



Emilia spexade loss med tallriken på ikea innan idag. Snällare unge får man leta efter. Hon sov på tåget upp och var glad på ikea när vi åt och skötte sig kanonfint på sjukhuset när vi hälsade på hennes farfar :) Det var inte förrän nu på em/kvällen som hon blev grinig vilket inte var så konstigt då det enda hon sov idag var på tåget mellan 10-11. Gullunge!

Nu så kom Jonas med maten så nu ska vi äta och kolla på film :)

Trött

Det vore snällt av Emilia om hon kunde tänka sig att somna på riktigt snart. Nu har hon legat i min famn i tre timmar. Är det någon slags fas det här med att inte sova? I vanlig ordning så vaknade hon innan jag hann somna, härligt! Men hag är inte bitter ;)

En tuff vecka

Denna veckan kan kanske gå till historion som den sämsta någonsin. Förutom allt elände jag gnällde över inatt så är nu min morfar så sjuk att han fick åka ambulans till sjukhuset idag och blev inlagd med sepsis verkar det som. Allt händer verkligen samtidigt. Nästa vecka blir ett pusslande för att få ihop alla sjukhusbesök och fixa i Ljungby osv. Tur både jag och jonas är fixiga av oss ;) Vi brukar vara rätt bra på att få saker gjorda.
Men det ändrar inte det faktum att jag är i lund i kväll och Jonas är i Ljungby medans resten av världen verkar ha fredagsmys med sina familjer.
Jag har iaf bytat tillbaka till min Samsung trots den spruckna skärmen. Jag älskar verkligen inte iphone och en något slö samsung med sprucken skärm är bättre än en slö iphone med usel kamera ;)

Jag hade fel!

Nu sover hon, kl 00,20 la jag ner henne. Nu håller vi tummarna att hon sover resten av natten :)

Jaha

Så sitter jag här igen, mitt i natten med em vaken bebis i famnen. För det mesta är det helt underbart att vara mamma men den senaste tidens nätter är vidriga. Två-fyra vaken timmar i stort sett var natt. Det tillsammans med att jag nästan aldrig träffar mim man, en svärfar på sjukhus, en väldigt cancersjuk morfar, jobbigt förkylning och lite annat gör att jag mest gråter på nätterna. Jag orkar inte med dom. Jag är så trött. I samma sekund som jag sa godnatt till Jonas så vaknade Emilia. Jag hade alltså inte ens somnat. Troligtvis är hon vaken till 2 inatt. Kul. Det blir helt enkelt för mycket ibland. Och stackars mannen som jobbar som en tok samtidigt som han hjälper sin pappa med mycket samtidigt som han är sjuk och försöker hinna med sin familj. Just nu känns det mesta rätt tufft, och det verkar dessutom finnas saker att ifrågasätta i vår omgivning.

Usch vad det blev gnälligt nu. Det jag ville få fram var ju egentligen att jag älskar Emilia och Jonas. Jag är trött, förkyld och jag saknar min man.


Här kommer en bild på min utsikt just nu. Criminal minds är det som håller mig på banan just nu.

Älskade barn

Tack för att du sov ända till 05.55. Det var otroligt skönt att sova nästan 8 sammanhängande timmar :)

Världens bästa man

Det är min man det! Inatt tog han vår lilla skrutt trots att han skulle jobba eftersom jag mådde så dåligt. Emilias nya grej verkar vara att vara vaken en sisådär 2 timmar var natt, suck suck! Men idag mår jag bättre tack vara en hel natts sömn :) Tack kära make för det 💖

Ikväll är jag gräsänka då mannen var tvungen att åka till sin pappa som blivit sjuk. Stackars svärfar råkade ut för Emilias dunderförkylning och får ligga på sjukhuset med antibiotika iv. Vi hoppas han mår bättre snart! Blir nog så att jag och Emilia joinar mannen i Ljungby i helgen för att hälsa på svärfar.

Idag har vi haft finbesök x 2. Först min syster och sen Anna :) en bra dag med andra ord. Emilia har stolt visat sina ståfärdigheter och blir stadigare och stadigare :) Hennes nya hobby är dessutom att riva ut saker överallt, fördelen med det är ju faktiskt att jag får sorterat lite överallt och att hon roar sig själv en stund :)

Förkylt var det här

Herregud vad min hals gör ont! Tack för det Emilia ;) Lilla loppan var förkyld i helgen och självklart blir jag sjuk lagom till hon blev frisk. Har dock ingen feber så det är mest näsan som rinner och täpper igen och så halsen som gör så så ont. Så vingar hållit oss hemma de senaste dagarna och bara myst och fixat här hemma. Har äntligen sorterat alla Emilias urvuxna kläder i storleksordning och plockat bort alla leksaker hon växt ifrån. Så skönt!

Imorgon blir det först lunch med min kära syster och sen fikadejt med Goa Anna. Allt på hemmaplan så det blir skönt för Emilia som trivs bäst hemma och skönt för mig som har social abstinens :)

Lilla loppan börjar mer och mer stå själv nu. Fast man får lura henne att släppa taget genom att sjunga "Klappa händerna när du är riktigt glad..." då släpper hon och börjar klappa händerna och dansa utan att hålla i något :)

Lite utelek i trädgården har vi också hunnit med :)

En alldeles speciell dag

För exakt ett år sedan lår jag med krystvärkar och trodde kg skulle dö. Det gjorde jag som tur var inte men det tog en stund innan det gick över för vår lilla loppa är inte född förrän 20.46. Men vi har firat henne hela dagen med kalas och extra mycket gos!

Tack snälla alla ni som kom och firade det käraste vi har. Vi är oändligt tacksamma för er kärlek och era presenter.

Tänk att vår lilla stjärna redan är ett helt år! Det har gått så fort trots att det stundvis (nattetid) har känts som att tiden har stått still.
Älskade lilla barn, som du har berikat våra liv och så mycket kärlek du skänker oss! Vårt allt!

Det är märkligt

Det där med att försöka sova ikapp när Jonas och Emilia är på annan ort över natten gick ju sådär. Man tror ju att det ska bli skönt att sova en hel natt ostörd. I själva verket är det så att jag sover som allra sämst när jag är själv. Jag vet inte riktigt varför, jag är inte mörkrädd men det känns tomt. Att mannen sover borta är jag ju van vid och brukar kunna sova helt ok ändå men att Emilia är borta är jag inte van vid och det kändes otroligt märkligt att gå och lägga sig utan att höra henne i babyvakten. Tur de kommer hem i eftermiddag så jag kanske kan få sova i natt ;) Fast enlige rapport från Jonas så har lillfisen lyckats bli förkyld. Alldeles lagom till sin födelsedag, heja heja. Hoppas bara hon håller sig feberfri så vi slipper ställa in allt.

Enda fördelen med att familjen är iväg ar ju faktiskt att jag får en del gjort här hemma. Det är iaf skönt :)

Tomt

Mannen och bebisen sover hos farfar i Ljungby och jag kan bara konstatera att jag saknar dom tokmycket. Det är så tyst och tråkigt här hemma utan dom. Hela kvällen har jag tänkt att jag måste sänka ljudet på tvn så inte Emilia vaknar men det behövdes inte :( Aja, dom kommer hem imorgon eftermiddag och då kommer det mesta vara klart inför söndagens kalas. Man blir lite mer effektiv när man är själv och inte har något bättre för sig än att städa och baka :)
Lilla hjärtat roade sig ordentligt innan idag och efterlämnade en härlig röra i badrummet så städas behövs det verkligen nu iaf!

Min hatkaka

Jag verkligen hatar, hatar, HATAR att baka macarons. De blir aldrig bra. Tror faktiskt inte att jag lyckats en enda gång med dem. Av just den enkla anledningen tänkte jag fuska denna gången och köpte en färdig mix på Panduro. Men icke, det vilar nog en förbannelse över mig och macarons. Fyra plåtar i ugnen resulterade inte i en enda duglig kaka. Antingen så var de inne yttepytte lite för länge och blev lite brända i botten eller så var de inne för lite och är mest "degiga" fortfarande i mitten. Jävla skitkaka! De smakar visserligen helt ok men jag skulle aldrig få för mig att bjuda på skiten. Får fundera ut något annat att baka :)

Egentid och vaknatt

Vilken härlig dag jag haft! Hade tid hos frisören för klippning och slingning, så skönt att få rätt på skatboet jag hade på huvudet :) Det blekta fula är nu ersatt med en lite mörkare blind färg, lite mer likt det jag tror är min naturliga hårfärg. Snälla Malin passade Emilia under tiden jag var där. Hela tre timmar av egentid i frisörstolen blev det, underbart. Man tänker sällan på hur tjockt håret är förrän det är dags för slingor, det tar ju en evig tid med mitt hår!

Nu är mannen hemkommen men åker imorgon em igen, fast då tar han Emilia med sig och sover en natt i Ljungby så jag kan fixa inför söndagens kalas.

Lagom tills vi gick och la oss så vaknade Emilia. Försökte få henne att somna om i vår säng men det passade inte fröken så nu sitter jag här i soffan framför criminal minds med en bebis i famnen som vägrar somna, jahapp....

Gunga gunghäst

En härlig dag hos Malin

Idag har mannen åter igen tillfälligt lämnat hemmet och kommer åter på fredag. Han är naturligtvis saknad men vi börjar vänja oss vid att vara ensamma jag och Emilia. Dock tror jag att hon hellre har pappa hemma än mamma, pappa är ju så mycket roligare än vad mamma är ;)

Dagen spenderades idag i Teckomatorp hos Malin och hennes lille Oscar. Vi tog tåget dit vilket Emilia inte var jätteroad av. Trötthet kan naturligtvis spelat en viss roll i gnällighetsgraden. Goa Malin bjöd på våfflor och när bebisarna var snälla nog att somna samtidigt kunde vi ägna oss åt allmänt skitsnack och masterchef australia :)
När ungarna vaknat lekte de så snällt ihop, ibland lite för snällt då det helt plötsligt kunde bli helt tyst från platsen sed befann sig på :) Tystnad blir lätt misstänkt när se kommer från bebisar. Men de skötte sig fint, gosungarna! 

 


 
Kvällen spenderas med tårtbottensbak inför helgen kalas :) I bakgrunden står idol på på tvn.

 

 

En härlig helg, besök hos dagmamma och semester

Sedan mannen kom hem i fredags har det hänt massor känns det som. Vi somnade tidigt på fredagkvällen efter en tröttsam vecka, mannen var trött av jobbet och jag var trött av alla tidiga morgnar som Emilia drog upp mig på. Lördagen spenderade jag på jobb medan Jonas och Emilia mös här hemma. Sedan lämnade han Emilia hos mina föräldrar och när jag ko hem så var et bara att hoppa in i duschen för att göra sig i ordning för kräftmys hemma hos Janne och Jessica. Så trevligt det var och riktigt mysigt. De hade gjort det så fint och det kändes otroligt lyxigt för oss småbarnsföräldrar att komma iväg på lite festligheter med bordsplacering, god mat och trevligt sällskap. Men som de småbarnsföräldrar vi är så blev vi naturligtvis trötta tidigt och åkte hemåt vid midnatt.
Eftersom lillfisen sov hos mormor och morfar fick vi lyxigt nog sovmorgon på söndagen :) Det är vi knappast bortskämda med, Emilia är en morgonpigg liten plutt. Vi skötte lite ärenden på center syd innan vi for till Teckomatorp för att äta middag och hämta hem vår lilla skatt.

Idag har vi vart och hälsat på Emilias blivande dagmamma. Planen var från början att Emilia skulle börja på förskola i januari men vi har den senaste tiden känt att varken hon eller vi är redo för att hon ska gå på förskola så när vi hörde talas om att en väldigt omtyckt dagmamma här på området för tillfället endast hade två barn så valde vi att ta en plats där tidigare istället för att riskera att hon hamnar på en förskola i en stor grupp som hon inte är redo för. Till att börja med så ska hon endast gå två gånger i veckan och jag börjar jobba 50 %. Sen till våren får vi se om hon vill gå mer och om jag behöver jobba mer. Än så länge klarar vi oss och vi vill gärna ha henne hemma så mycket som möjligt. Men jag tror knappast vi behöver oroa oss för att hon inte ska trivas hos dagmamman. Idag när vi var där och hälsade på fann hon sig tillrätta snabbt och verkade trivas med de andra barnen, en liten kille på 16 månader och en tjej på 5 år.
Men visst känns det lite i mammahjärtat, hon kommer vara 13,5 månader när inskolningen börjar och 14 månader när hon ska börja på riktigt.

Förutom att vara barnfria och hälsat på dagmamma så har vi även bokat en resa till Dubai och Abu dahbi i januari. Svägerskan med familj flyttade dit i juli då hennes man jobbar där nere. Perfekt ursäkt för att åka på vintersemester ;)

Det mysigaste som finns

Det är att sova och vakna bredvid denna lilla skrutt. Emilia har alltid sovit själv och aldrig lyckats somna om i vår säng men den senaste tiden har det gått bättre. Så i morse när hon vaknade vid halv 5 tog jag in henne till oss och så somnade hon direkt. Så rasande mysigt 💖

En helt underbar dag

Eller egentligen en helt vanlig dag :) Men efter igår så är en vanlig dag helt underbar. Idag är jag inte så trött att jag vill gråta hela tiden. Idag mår jag bra. Vi har varit på babysim, träffat goa Malin och Oscar och så har vi handlat. Imorgon kommer mannen i huset hem, äntligen! och han är hemma ända till tisdag morgon då har far iväg igen.

Det är kul att "hjälpa" mamma ;)

Idag har jag och mannen kanske fattat ett viktigt beslut. Men det är ett stort kanske så vi får väl se vad som händer framöver.

Jag har nog kanske bestämt hur lillfisens tårta ska se ut, men det är fortfarande lite finlir kvar. Ska bli kul nästa vecka då bakningen sätts igång och ännu roligare nästa söndag då det är kalas för vårt lilla hjärta.

Kvällen idag kommer att spenderas framför tv:n då Hela Sverige bakar drar igång. Ohhh, vad jag gillar mat och bakprogram :)
 

03.43

Tyckte Emilia var en bra tid att väcka mamma på. Jag höll inte med alls. Sen tyckte hon också att det var lämpligt at somna om 05.20. Det höll jag däremot väldigt mycket med om. Tyvärr lyckades jag inte somna trots att jag var så trött att jag nästan grät. Så jag gick upp vid 7 och Emilia 20 minuter senare.
För att inte gå under av trötthet har vi varit en sväng på öppna förskolan och nu så sover lillan gott i sin vagn medan jag kollar på tv och tänker att så fort jag orkar så ska jag göra en massa saker, tex baka bröd, städa, sortera kläder tvätta osv osv. Men eftersom jag fortfarande är sådär sjukt trött så sitter jag här i soffan och googlar tårtinspiration till Emilias 1års kalas. Det där andra får jag göra en annan dag :)

Stort till liten

Ett stort äpple i en liten hand. Äpple och persika är nog det bästa Emilia vet.

En himla fin man

Det är min man det! Han är visserligen borta en del men när han är hemma så är han så go så! I fredags kom han tillochmed hem med blommor. 10 rosa rosor! Min fina fina man, vilken tur jag har som är gift med just han 💗

Det jag inte skulle göra

Men ibland så måste man. Idag fick Emilia följa med mig till jobbet. Det var ett möte jag inte kände att jag kunde missa. Och då mannen är bortrest så fick Emilia följa med. Det gick bra en stund, hon lekte fint på golvet en stund men tillslut så blev det ändå dags att antingen gå hem och missa mötet eller ringa efter förstärkning. Jag valde det sistnämnda och ringde min mamma som snällt gick tidigare från sitt jobb för att passa sitt barnbarn. Både jag och Emilia uppskattade det väldigt mycket. Dock så gick jag trots barnpassning tidigare från mötet. Strax efter kl 18 mötte jag upp mamma och Emilia för att åka hem. Emilia var då rejält trött på att sitta i vagn så det var rätt gnälligt på vägen hem i regnet. Strax innan 19 kok vi genom dörren så då var det bar på med pyjamas och blanda välling. 19,10 så sov lillfisen :)
Men vad det svider i mammahjärtat när hon är så trött att hon gråter helt förtvivlat och ropar mamma i vagnen. Och så kan jag inte ta upp henne för det öser ner ute och ju fortare vi går hem desto fortare kan hon få sova. Men det går ju inte att förklara det för henne, hon förstår ju inte riktigt sådant än, lilla hjärtat. Och imorgon är det dags igen, några timmar i vagnen då jag ska till spec-gyn i malmö för kontroll. Men sen, resten av veckan så ska hon få som hon vill :)

Om att förändras och träffa nya vänner

Jag läste i senaste numret av Mama om ensamheten man känner när man får sitt första barn. Det är något jag tänkt på ganska länge med inte riktigt vetat hur jag sak formulera mig. Men jag kände så väl igen mig i det som stod i artikeln så på något sätt så ska jag försöka beskriva hur jag tänker.
 
När jag blev gravid så lovade jag mig själv att jag skulle minsann aldrig bli en såndär tråkig mamma som bara pratade om sina barn. Jag skulle träffa mina gamla kompisar och allt skulle vara som vanligt fast med en bebis. Och så var det faktiskt ett tag. När Emilia föddes så hängde hon med på luncher och fika med mina gamla kompisar och det gick bra. I början så hörde folk fortfarande av sig och ville träffas, nyhetens behag kanske? Men ju mer veckorna gick desto tystare blev telefonen. Folk hade ju faktiskt sin gamla liv kvar medan mitt var förändrat för alltid. Och visst var jag ledsen och visst kände jag mig ensam. Den enda tiden då jag kunde träffa folk var på dagarna när alla andra jobbade, på kvällarna hade jag fullt upp med att försöka söva bebis, umgås med min man och sova. Det tillsammans med en resande man gjorde att jag var väldigt ensam. Vissa dagar var min enda vuxenkontakt kassörskan på netto. Tragiskt? Javisst, och väldigt ensamt. Med tiden så tog jag mig ut och på öppna förskolan träffade jag några gulliga mammor som hade lite äldre barn än mig som jag började umgås med och när föräldragruppen och babysimmet började träffade jag ytterligare några helt fantastiska mammor som kom att bli mina nya bästa kompisar. Trots detta så saknade jag mitt gamla liv, för jag hade ju varit en rätt kul person. Och jag försökte tillochmed festa en kväll när Emilia var fyra månader. Det ångrade jag ganska snabbt bör jag insåg att jag har inte längre något att prata med mina gamla kompisar, de var inte intresserade av att prata bebis en hel kväll och jag hade inget annat att prata om. Trots detta så försökte jag tycka det var kul och dricka lite vin. När jag sen kom hem på natten vågade jag inte amma eller ta i Emilia, utan jag ägnade en god stund åt att pumpa och slänga mjölken och likaså på morgonen när jag vaknade, jag pumpade och duschade innan jag ens tog i mitt barn och kände mig som världen sämsta mamma. Det var sista gången jag festade med mina gamla kompisar, och trots att Emilia snart är ett år har jag ingen lust att göra om det. Jag kämpade så för att hålla kvar vid mitt gamla jag men med tiden insåg jag att jag trivs mycket bättre med det nya jag.
 
Emilia fick de första månaderna av sitt liv hänga med på allt som jag ville göra men jag har nu insett att det är jag som får hänga med på det hon vill göra. Ju äldre hon blir desto mer älskar jag henne och att göra henne glad och lycklig är min första prioritet. Att göra andra till lags varken kan jag eller vill jag göra längre. Emilias välmående är allt. Om det innebär att jag inte kommer att kunna träffa en del av mina gamla vänner längre så är det ok, för de senaste året har jag ändå inte träffat dom så mycket. Vissa som jag såg som mina närmsta har jag snart inte sett på ett halvår, en har inte berättat att hon och hennes kille separerat. det var hennes kille som berättade det för Jonas. Det är nu två månader sedan.
 
Jag hade fel, jag blev en såndär tråkig mamma som bara pratar om min bebis och jag älskar det. Min bebis är för tillfället nästan det enda jag har, kan och vill prata om. Det är inte alla som förstår det och det är ok. Man kan ha olika vänner i olika livsfaser. Samtidigt som jag känner en viss sorg över att jag kanske förlorat en del vänner så är jag så tacksam och glad för de som jag träffat under detta året. Dessa fantastiska mammor som funnits där för mig och som delat min vardag, utan de så hade detta året varit ganska tufft, de är verkligen vänner för livet.
 
 
 
 

Länge sen sist

 
Nu var det ett tag sen jag skrev. Det blir ofta så när mannen är hemma, då passar vi på att umgås, träna och hitta på saker så att sitta vid datorn lockar inte så mycket. Men nu så har tystnaden åter lagt sig över lägenheten. Bebisen sover och mannen är iväg på tjänsteresa och väntas åter på fredag, han åkte en dag tidigare för att kunna hälsa på sin pappa lite också.
 
Sen sist har det väl egentligen inte hänt så mycket, lillan har börjat stå själv lite grann men hon är allt lite feg och håller gärna mamma eller pappa i handen. Men det blir mer och mer :) Istället för att fokusera på gå och stå så övar hon finmotoriken och kan nu stapla FYRA klossar, ta ner dom och sen stapla upp dom igen :) Oftast staplar hon dock bara två eller tre. Man blir ju tokstolt mest var dag över hur fantastisk hon är. Denna lilla plutt som snart är ett helt år, tänk vad hon har lärt sig mycket på detta året. Från ett litet knyte som bara låg och hängde med på allt till en liten person med en stor personlighet som har åsikter och en väldigt stark vilja.
Det märks mer och mer nu hur otroligt viljestark hon är och det blir svårare och svårare att bara göra saker på mina villkor.
 
 
 
 

Lite av allt, men mest om min bebis

Bloggen om mig och min familj blandat med lite av allt annat

RSS 2.0