En vardag

Bloggen blir lidande men vad gör det egentligen när livet trots sorg är så bra?

Vi jobbar och står i och vår lilla skatt går hos dagmamman och trivs som fisken i vattnet! Som vi kommer att sakna den fantastiska Carina när vi flyttar. För flytta ska vi göra, och ganska långt dessutom. Ett litet radhus på 115 kvm har vi köpt i lilla Kungsbacka utanför Göteborg. Vi lämnar alltså Skåne i slutet av maj och när vi kommer tillbaka vet vi inte, om vi kommer tillbaka. Radhuset är det finaste lilla radhus jag sett och alldeles underbart inuti :) Hela 4 sovrum och ett vansinnigt fint vardagsrum med ett underbart burspråk är vårt. Så innan nya bebisen dyker upp ska vi vara på plats :)





Det märks så tydligt nu att Emilia börjar bli stor. Man kan prata med henne och hon förstår det mesta vi säger. Hon ska härma allt vi gör. Extra gullig var hon imorse när hon skulle ha handduksturban på huvudet precis som jag hade när jag kom ut ur duschen :) Min lilla sötnöt! Och snart blir hon storasyster också. Så spännande det ska bli. Bebisen börjar så smått ge sig tillkänna med små små buffar. På måndag är det dags att se det lilla livet på skärm igen för då är det dags för RUL.



En dålig start

Denna veckan börjar på sämsta tänkbara sätt. Min alldeles egna morfar, världens bästa morfar dessutom har fått lämna oss idag. Efter lång och jobbig sjukdom så är hans lidande slut. Men för oss andra återstår ett tomrum som aldrig går att fylla igen. Älskade morfar, så glad jag är att jag haft dig i nästan trettio år och att Emilia fått chansen att lära känna dig. Du är otroligt saknad!

Lite av allt, men mest om min bebis

Bloggen om mig och min familj blandat med lite av allt annat

RSS 2.0