Dag 2 började som alla andra dagar, vi vaknade och jag hade inga värkar. Enda skillnaden var att Jonas inte gick till jobbet för idag skulle vi kanske föda barn! Natten hade väl varit sådär, man sover ju inte så bra som höggravid och ännu sämre blir sömnen när man ligger och vnta på värkar som inte kommer.

Efter frukosten var det dags att ta sig in till sjukhuset på kontroll. Väl på gynmottagningen fick jag återigen en CTG kopplad till magen och för varje rörelse bebisen gjorde skulle jag trycka på en knapp. Så där låg jag, och tryckte på en knapp och lyssnade på hjärtljuden. Vi låg där ganska länge och det var faktiskt ganska tråkigt. Inga värkar och ingen bebis. Efter en stund så sjönk bebisens hjärtljud från 150-160 slag/min ner till 80. På några sekunder hade barnmorska och läkare dykt upp i rummet och sa till mig att lägga mig på sidan och så steg hjärtljuden igen. Men eftersom de hade sjunkit så lågt så var tydligen bebisen lite stressad och jag skulle bli igångsatt (min mardröm).

Snälla som dom var fick vi efter mycket om och men tillåtelse att åka hem för att duscha, det hade jag skippat på morgonen i min iver över att komma till sjukhuset och föda barn. Vi fick tillochmed stanna borta så länge att vi hann äta lunch J Snällt va?

Så vi åkte hem och packade en väska och duschade och på vägen tillbaka till sjukhuset så stannade vi på Max och åt lunch, en friscoburgare med pommes för att ladda upp inför förlossningen. För nu var det ju dags, shit! Ringde mamma för att berätta att vi tyvärr inte kunde komma på hennes födelsedags middag dagen efter för nu skulle vi få en bebis J Mamma blev naturligtvis jätteglad och ansåg att barnafödande var en godtagbar ursäkt för att inte fira hennes födelsedag.

Stor som ett hus på väg till förlossningen

På plats på sjukhuset så fick jag återigen en CTG kopplad till magen, härligt. Bebisen mådde så bra så där inne och verkade nu inte det minsta stressad. Så nu tyckte inte barnmorskan att jag var tvungen att sättas igång längre, och läkaren höll med henne. Å valet blev nu vårt, åka hem och vänta på värkar eller stanna kvar och bli igångsatt?! Hur skulle vi nu göra. Jag ville ju inte bli igångsatt men nu var vi ju så inställda på bebis NU. Men visst hade det varit mysigt med ett allra sista fredagsmys innan bebisen kom? Jo, men det hade det nog J Så vi bestämde och för att åka hem och mysa till det så mycket vi bara kunde och hoppas på att värkarna kom av sig själv. Om de inte kulle komma några värkar så skulle vi återigen komma till sjukhuset nästa morgon, denna gång till förlossningen för då var det dags för igångsättning.

Väl hemma laddade vi för mys deluxe. Vad vi åt för middag minns jag inte, men jag tror att vi kanske åt mat från Aptiten. Jonas åkte för att handla lite inför kvällen och jag fixade lite hemma. Jag skar upp en massa grönsaker och tänkte att grönsaker med dippa skulle vara supernajs dagen innan förlossningen.

När Jonas kom hem hade han troligtvis mat med sig men förutom det så hade min alldeles fantastiska man ordnat med en lite present till mig/oss. I en silvrig påse låg där en påse Polly Rocks, en bytta Ben&Jerry´s the Vermonster, och Pringles. Alla mina favoriter J Kvällen blev supermysig och samtidigt som vi var otroligt spända och förväntansfulle så njöt vi för fullo av vårt sista fredagsmys utan bebis.

 

Myser med

Så var det då dags, bebisen har nu fyllt åtta månader och jag har i sju månader och två veckor tänkt att jag ska skriva ner allt om hur det gick till när hon kom till världen. Mycket för min egen skull men även för hennes skull om hon nu någon gång skulle vilja läsa det. Mycket har jag nog redan glömt men jag tar det dag för dag så kanske det går lättare J

Allt började en torsdag i september (fast egentligen så började det i januari ;) ). Jonas var på jobbet och allt var som vanligt. Jag var sådär jättegravid som man är i v 38+6 dvs stor som ett hus. Hade väl inget särskilt att ta för mig den dagen mer än att virka en liten morot som jag hade bestämt att bebisen skulle få som någon slags skallra när den var stor nog. Jag hade införskaffat en bok om hur man virkar små figurer och rotat efter garn hemma hos mina föräldrar. Morot skulle tydligen vara det lättaste att göra…skitsnack säger jag bara! Det tog mig minst en timme och många tårar (hormoner och frustration) innan jag ens hade lyckats virka fem varv på den satans moroten. Efter ännu fler tårar och frustration blev den dock klar. Det enda som fattades var stoppning vilket min kära make skulle vara snäll nog att köpa på vägen hem från jobbet.

Så dagen gick precis som vanligt och precis som vanligt gick jag på toaletten ca en miljon gånger. Fast när jag gick på toaletten kl. 16,30 hände något. Det kändes konstigt när jag var klar, som om jag kissade på mig fast ändå inte. Misstänkte rätt så omgående att det var vattnet som gått men eftersom det inte kommit så mycket vågade jag inte riktigt tro på att det var det. Men jag tog på mig en binda och ringde förlossningen. De sa att jag skulle ta på mig en binda och vänta och se om det kom mer. Det gjorde det så jag ringde till Jonas som stod på Panduro och försökte hitta stoppning till den där moroten. Han lyckades köpa det han skulle och körde sen i ilfart (110 på motorvägen) hem J Väl hemma hade det kommit mer vatten och jag var nu tämligen säker på att det var vattnet som gått men hade inga andra känningar än så. Inga värkar, ingenting. Jag ringde till förlossningen en gång till och blev ombedd att komma in för kontroll. Så vi åt middag och åkte sen in.

På förlossningen blev vi hänvisade till ett undersökningsrum, de ville nog inte smutsa ner ett förlossningsrum på något som kanske bara var inbillning innan de var säkra. På undersökningsrummet tittade och luktade (blä) en barnmorska på bindan. Hon kunde efter det konstatera att vattnet hade gått.  De tog även en CTG på magen och bebisen mådde finfint och verkade trivas som fisken i ”vattnet” därinne och som jag redan visste så hade jag inte tillstymmelse till några värkar. VI blev efter det hemskickade i väntan på värkar och informerade om att om värkarna kom så skulle vi ringa till förlossningen igen men om jag inte fick några värkar skulle vi åka till gyn-mottagningen nästa morgon för ny kontroll.

Så vi åkte hem, vad vi gjorde på kvällen minns jag inte men antagligen så väntade vi spänt på värkar som inte kom och sen gick vi och la oss.

Så jag misstänker att allt började med den där fördömda moroten som orsakade så mycket frustration så att vattnet gick. Fortsättning kommer, förhoppningsvis redan imorgon om jag bara får tid till att skriva.

Mitt första inlägg.