verkar nu tyvärr vara avslutad. Som jag kommer att sakna den. Min lilla bebis är inte längre beroende av mig utan kan få mat av precis vem som helst och mitt hjärta blöder lite när jag tänker på det.

 

Under lång tid så hatade jag amningen, verkligen hatade den. Jag avskydde att det var mjölk överallt på mina kläder, det läckte och skvätte till höger och vänster, amningsnappen klyddade jämt och lossnade. Det sved så fort utdrivningsreflexen kom igång, vilket naturligtvis var vid varje amning. Bebisen kunde mycket väl amma två gånger i timmen ibland, dock aldrig nattetid för då var hon snäll och sov. Men på dagarna kändes det som om jag inte gjorde annat än att amma och torka mjölk och kräk. Mannen var snäll och matade lillan på flaska med utpumpad mjölk på kvällanrna fram tills hon var ca fyra månader så jag kunde få lite andrum och det är jag så tacksam för trots att jag var tvungen att sitta och pumpa som en annan mjölkko :)

 

Men så vid två månader lyckades hon amma utan amningsnapp och det blev lite lättare och så en dag när bebisen var runt fyra fem månader så vände det och jag började älska amningen. Antagligen var det bara för att vi började med smakportioner då och helt plötsligt så var jag itne hennes enda näringskälla och jag började förstå att det hade ett slut. Ovh nu är det då slut. Sista amningen var söndagen den 18 maj på morgonen och jag kände det på mig så jag slog itne på tvn som jag brukade utan jag satt och strök mitt lilla hjärta över hennes små fjun och abara njöt av vår stund. Och nu när jag sitte och skriver detta så börjar faktisk tårarna rinna lite för jag saknar det, jag saknar vår tid när hon bara låg och myste i min famn, mitt lilla hjärta. Tänk att hon redan är så stor att hon inte vill amma mer. För det var hennes beslut, inte mitt. Jag hade gärna ammat längre men den senaste månaden har jag nästan fått tvinga henne till bröstet och det kändes inte bra att tvinga henne.

 

 

Hon är gladare om hon får sitta upp och äta, helst vill hon sitta med ett smörgåsrån själv och äta på det och hon är så duktig. tar små fina bett med sina små små tänder. Eller så sitter hon och plockar i sig bitar av en smörgås själv. Hon är så stor redan. Älskade lilla barn!

 Glad busbebis äter rån :)