Förutom tittut så är en annan favoritlek klappa händerna. Det spelar nästan ingen roll hur arg och ledsen hon är, börjar jag eller Jonas att sjunga "Klappa händerna när du är riktigt glad...." så slutar hon genast med det hon håller på med för att omedelbart börja klappa händerna. Sjukt praktiskt i bilen när hon börjar tröttna på att sitta ensam i baksätet :)

 

Liten håller på att bli stor och det är så mycket jag tänker jag måste srkiva ner medan jag kommer ihåg det, men jag märker att jag redan börjar glömma en del. Numera så ska hon helst äta själv, bara sova en gång på dagen och bestämma allt själv. Hon börjar få en vilja som jag inte är van vid och hon är svårare att avleda än tidigare. Nu börjar hon bli ett barn, min lilla plutt. hur kunde tiden gå så fort? Var är den lilla gosiga klump som nöjde sig med att ligga i famnen länge länge? Nu är det full fart mest hela tiden, visst är det skönt att hon äntligen kan leka långa stunder på egen hand men hon vill så sällan gosa numera och jag saknar det. Samtidigt är det otroligt häftigt att den lilla lilla klumpen har blivit så stor, så självständig och så medveten om allt som händer runt omkring. Jag ser med spänning fram emot framtiden.