Men ibland så måste man. Idag fick Emilia följa med mig till jobbet. Det var ett möte jag inte kände att jag kunde missa. Och då mannen är bortrest så fick Emilia följa med. Det gick bra en stund, hon lekte fint på golvet en stund men tillslut så blev det ändå dags att antingen gå hem och missa mötet eller ringa efter förstärkning. Jag valde det sistnämnda och ringde min mamma som snällt gick tidigare från sitt jobb för att passa sitt barnbarn. Både jag och Emilia uppskattade det väldigt mycket. Dock så gick jag trots barnpassning tidigare från mötet. Strax efter kl 18 mötte jag upp mamma och Emilia för att åka hem. Emilia var då rejält trött på att sitta i vagn så det var rätt gnälligt på vägen hem i regnet. Strax innan 19 kok vi genom dörren så då var det bar på med pyjamas och blanda välling. 19,10 så sov lillfisen :)
Men vad det svider i mammahjärtat när hon är så trött att hon gråter helt förtvivlat och ropar mamma i vagnen. Och så kan jag inte ta upp henne för det öser ner ute och ju fortare vi går hem desto fortare kan hon få sova. Men det går ju inte att förklara det för henne, hon förstår ju inte riktigt sådant än, lilla hjärtat. Och imorgon är det dags igen, några timmar i vagnen då jag ska till spec-gyn i malmö för kontroll. Men sen, resten av veckan så ska hon få som hon vill :)