Gunga gunghäst
En härlig dag hos Malin
Idag har mannen åter igen tillfälligt lämnat hemmet och kommer åter på fredag. Han är naturligtvis saknad men vi börjar vänja oss vid att vara ensamma jag och Emilia. Dock tror jag att hon hellre har pappa hemma än mamma, pappa är ju så mycket roligare än vad mamma är ;)
Dagen spenderades idag i Teckomatorp hos Malin och hennes lille Oscar. Vi tog tåget dit vilket Emilia inte var jätteroad av. Trötthet kan naturligtvis spelat en viss roll i gnällighetsgraden. Goa Malin bjöd på våfflor och när bebisarna var snälla nog att somna samtidigt kunde vi ägna oss åt allmänt skitsnack och masterchef australia :)
När ungarna vaknat lekte de så snällt ihop, ibland lite för snällt då det helt plötsligt kunde bli helt tyst från platsen sed befann sig på :) Tystnad blir lätt misstänkt när se kommer från bebisar. Men de skötte sig fint, gosungarna!
Kvällen spenderas med tårtbottensbak inför helgen kalas :) I bakgrunden står idol på på tvn.
En härlig helg, besök hos dagmamma och semester
Sedan mannen kom hem i fredags har det hänt massor känns det som. Vi somnade tidigt på fredagkvällen efter en tröttsam vecka, mannen var trött av jobbet och jag var trött av alla tidiga morgnar som Emilia drog upp mig på. Lördagen spenderade jag på jobb medan Jonas och Emilia mös här hemma. Sedan lämnade han Emilia hos mina föräldrar och när jag ko hem så var et bara att hoppa in i duschen för att göra sig i ordning för kräftmys hemma hos Janne och Jessica. Så trevligt det var och riktigt mysigt. De hade gjort det så fint och det kändes otroligt lyxigt för oss småbarnsföräldrar att komma iväg på lite festligheter med bordsplacering, god mat och trevligt sällskap. Men som de småbarnsföräldrar vi är så blev vi naturligtvis trötta tidigt och åkte hemåt vid midnatt.
Eftersom lillfisen sov hos mormor och morfar fick vi lyxigt nog sovmorgon på söndagen :) Det är vi knappast bortskämda med, Emilia är en morgonpigg liten plutt. Vi skötte lite ärenden på center syd innan vi for till Teckomatorp för att äta middag och hämta hem vår lilla skatt.
Idag har vi vart och hälsat på Emilias blivande dagmamma. Planen var från början att Emilia skulle börja på förskola i januari men vi har den senaste tiden känt att varken hon eller vi är redo för att hon ska gå på förskola så när vi hörde talas om att en väldigt omtyckt dagmamma här på området för tillfället endast hade två barn så valde vi att ta en plats där tidigare istället för att riskera att hon hamnar på en förskola i en stor grupp som hon inte är redo för. Till att börja med så ska hon endast gå två gånger i veckan och jag börjar jobba 50 %. Sen till våren får vi se om hon vill gå mer och om jag behöver jobba mer. Än så länge klarar vi oss och vi vill gärna ha henne hemma så mycket som möjligt. Men jag tror knappast vi behöver oroa oss för att hon inte ska trivas hos dagmamman. Idag när vi var där och hälsade på fann hon sig tillrätta snabbt och verkade trivas med de andra barnen, en liten kille på 16 månader och en tjej på 5 år.
Men visst känns det lite i mammahjärtat, hon kommer vara 13,5 månader när inskolningen börjar och 14 månader när hon ska börja på riktigt.
Förutom att vara barnfria och hälsat på dagmamma så har vi även bokat en resa till Dubai och Abu dahbi i januari. Svägerskan med familj flyttade dit i juli då hennes man jobbar där nere. Perfekt ursäkt för att åka på vintersemester ;)
Eftersom lillfisen sov hos mormor och morfar fick vi lyxigt nog sovmorgon på söndagen :) Det är vi knappast bortskämda med, Emilia är en morgonpigg liten plutt. Vi skötte lite ärenden på center syd innan vi for till Teckomatorp för att äta middag och hämta hem vår lilla skatt.
Idag har vi vart och hälsat på Emilias blivande dagmamma. Planen var från början att Emilia skulle börja på förskola i januari men vi har den senaste tiden känt att varken hon eller vi är redo för att hon ska gå på förskola så när vi hörde talas om att en väldigt omtyckt dagmamma här på området för tillfället endast hade två barn så valde vi att ta en plats där tidigare istället för att riskera att hon hamnar på en förskola i en stor grupp som hon inte är redo för. Till att börja med så ska hon endast gå två gånger i veckan och jag börjar jobba 50 %. Sen till våren får vi se om hon vill gå mer och om jag behöver jobba mer. Än så länge klarar vi oss och vi vill gärna ha henne hemma så mycket som möjligt. Men jag tror knappast vi behöver oroa oss för att hon inte ska trivas hos dagmamman. Idag när vi var där och hälsade på fann hon sig tillrätta snabbt och verkade trivas med de andra barnen, en liten kille på 16 månader och en tjej på 5 år.
Men visst känns det lite i mammahjärtat, hon kommer vara 13,5 månader när inskolningen börjar och 14 månader när hon ska börja på riktigt.
Förutom att vara barnfria och hälsat på dagmamma så har vi även bokat en resa till Dubai och Abu dahbi i januari. Svägerskan med familj flyttade dit i juli då hennes man jobbar där nere. Perfekt ursäkt för att åka på vintersemester ;)
Det mysigaste som finns
Det är att sova och vakna bredvid denna lilla skrutt. Emilia har alltid sovit själv och aldrig lyckats somna om i vår säng men den senaste tiden har det gått bättre. Så i morse när hon vaknade vid halv 5 tog jag in henne till oss och så somnade hon direkt. Så rasande mysigt 💖
En helt underbar dag
Eller egentligen en helt vanlig dag :) Men efter igår så är en vanlig dag helt underbar. Idag är jag inte så trött att jag vill gråta hela tiden. Idag mår jag bra. Vi har varit på babysim, träffat goa Malin och Oscar och så har vi handlat. Imorgon kommer mannen i huset hem, äntligen! och han är hemma ända till tisdag morgon då har far iväg igen.
Det är kul att "hjälpa" mamma ;)
Idag har jag och mannen kanske fattat ett viktigt beslut. Men det är ett stort kanske så vi får väl se vad som händer framöver.
Jag har nog kanske bestämt hur lillfisens tårta ska se ut, men det är fortfarande lite finlir kvar. Ska bli kul nästa vecka då bakningen sätts igång och ännu roligare nästa söndag då det är kalas för vårt lilla hjärta.
Kvällen idag kommer att spenderas framför tv:n då Hela Sverige bakar drar igång. Ohhh, vad jag gillar mat och bakprogram :)
Idag har jag och mannen kanske fattat ett viktigt beslut. Men det är ett stort kanske så vi får väl se vad som händer framöver.
Jag har nog kanske bestämt hur lillfisens tårta ska se ut, men det är fortfarande lite finlir kvar. Ska bli kul nästa vecka då bakningen sätts igång och ännu roligare nästa söndag då det är kalas för vårt lilla hjärta.
Kvällen idag kommer att spenderas framför tv:n då Hela Sverige bakar drar igång. Ohhh, vad jag gillar mat och bakprogram :)
03.43
Tyckte Emilia var en bra tid att väcka mamma på. Jag höll inte med alls. Sen tyckte hon också att det var lämpligt at somna om 05.20. Det höll jag däremot väldigt mycket med om. Tyvärr lyckades jag inte somna trots att jag var så trött att jag nästan grät. Så jag gick upp vid 7 och Emilia 20 minuter senare.
För att inte gå under av trötthet har vi varit en sväng på öppna förskolan och nu så sover lillan gott i sin vagn medan jag kollar på tv och tänker att så fort jag orkar så ska jag göra en massa saker, tex baka bröd, städa, sortera kläder tvätta osv osv. Men eftersom jag fortfarande är sådär sjukt trött så sitter jag här i soffan och googlar tårtinspiration till Emilias 1års kalas. Det där andra får jag göra en annan dag :)
För att inte gå under av trötthet har vi varit en sväng på öppna förskolan och nu så sover lillan gott i sin vagn medan jag kollar på tv och tänker att så fort jag orkar så ska jag göra en massa saker, tex baka bröd, städa, sortera kläder tvätta osv osv. Men eftersom jag fortfarande är sådär sjukt trött så sitter jag här i soffan och googlar tårtinspiration till Emilias 1års kalas. Det där andra får jag göra en annan dag :)
Stort till liten
Ett stort äpple i en liten hand. Äpple och persika är nog det bästa Emilia vet.
En himla fin man
Det är min man det! Han är visserligen borta en del men när han är hemma så är han så go så! I fredags kom han tillochmed hem med blommor. 10 rosa rosor! Min fina fina man, vilken tur jag har som är gift med just han 💗
Det jag inte skulle göra
Men ibland så måste man. Idag fick Emilia följa med mig till jobbet. Det var ett möte jag inte kände att jag kunde missa. Och då mannen är bortrest så fick Emilia följa med. Det gick bra en stund, hon lekte fint på golvet en stund men tillslut så blev det ändå dags att antingen gå hem och missa mötet eller ringa efter förstärkning. Jag valde det sistnämnda och ringde min mamma som snällt gick tidigare från sitt jobb för att passa sitt barnbarn. Både jag och Emilia uppskattade det väldigt mycket. Dock så gick jag trots barnpassning tidigare från mötet. Strax efter kl 18 mötte jag upp mamma och Emilia för att åka hem. Emilia var då rejält trött på att sitta i vagn så det var rätt gnälligt på vägen hem i regnet. Strax innan 19 kok vi genom dörren så då var det bar på med pyjamas och blanda välling. 19,10 så sov lillfisen :)
Men vad det svider i mammahjärtat när hon är så trött att hon gråter helt förtvivlat och ropar mamma i vagnen. Och så kan jag inte ta upp henne för det öser ner ute och ju fortare vi går hem desto fortare kan hon få sova. Men det går ju inte att förklara det för henne, hon förstår ju inte riktigt sådant än, lilla hjärtat. Och imorgon är det dags igen, några timmar i vagnen då jag ska till spec-gyn i malmö för kontroll. Men sen, resten av veckan så ska hon få som hon vill :)
Men vad det svider i mammahjärtat när hon är så trött att hon gråter helt förtvivlat och ropar mamma i vagnen. Och så kan jag inte ta upp henne för det öser ner ute och ju fortare vi går hem desto fortare kan hon få sova. Men det går ju inte att förklara det för henne, hon förstår ju inte riktigt sådant än, lilla hjärtat. Och imorgon är det dags igen, några timmar i vagnen då jag ska till spec-gyn i malmö för kontroll. Men sen, resten av veckan så ska hon få som hon vill :)
Om att förändras och träffa nya vänner
Jag läste i senaste numret av Mama om ensamheten man känner när man får sitt första barn. Det är något jag tänkt på ganska länge med inte riktigt vetat hur jag sak formulera mig. Men jag kände så väl igen mig i det som stod i artikeln så på något sätt så ska jag försöka beskriva hur jag tänker.
När jag blev gravid så lovade jag mig själv att jag skulle minsann aldrig bli en såndär tråkig mamma som bara pratade om sina barn. Jag skulle träffa mina gamla kompisar och allt skulle vara som vanligt fast med en bebis. Och så var det faktiskt ett tag. När Emilia föddes så hängde hon med på luncher och fika med mina gamla kompisar och det gick bra. I början så hörde folk fortfarande av sig och ville träffas, nyhetens behag kanske? Men ju mer veckorna gick desto tystare blev telefonen. Folk hade ju faktiskt sin gamla liv kvar medan mitt var förändrat för alltid. Och visst var jag ledsen och visst kände jag mig ensam. Den enda tiden då jag kunde träffa folk var på dagarna när alla andra jobbade, på kvällarna hade jag fullt upp med att försöka söva bebis, umgås med min man och sova. Det tillsammans med en resande man gjorde att jag var väldigt ensam. Vissa dagar var min enda vuxenkontakt kassörskan på netto. Tragiskt? Javisst, och väldigt ensamt. Med tiden så tog jag mig ut och på öppna förskolan träffade jag några gulliga mammor som hade lite äldre barn än mig som jag började umgås med och när föräldragruppen och babysimmet började träffade jag ytterligare några helt fantastiska mammor som kom att bli mina nya bästa kompisar. Trots detta så saknade jag mitt gamla liv, för jag hade ju varit en rätt kul person. Och jag försökte tillochmed festa en kväll när Emilia var fyra månader. Det ångrade jag ganska snabbt bör jag insåg att jag har inte längre något att prata med mina gamla kompisar, de var inte intresserade av att prata bebis en hel kväll och jag hade inget annat att prata om. Trots detta så försökte jag tycka det var kul och dricka lite vin. När jag sen kom hem på natten vågade jag inte amma eller ta i Emilia, utan jag ägnade en god stund åt att pumpa och slänga mjölken och likaså på morgonen när jag vaknade, jag pumpade och duschade innan jag ens tog i mitt barn och kände mig som världen sämsta mamma. Det var sista gången jag festade med mina gamla kompisar, och trots att Emilia snart är ett år har jag ingen lust att göra om det. Jag kämpade så för att hålla kvar vid mitt gamla jag men med tiden insåg jag att jag trivs mycket bättre med det nya jag.
Emilia fick de första månaderna av sitt liv hänga med på allt som jag ville göra men jag har nu insett att det är jag som får hänga med på det hon vill göra. Ju äldre hon blir desto mer älskar jag henne och att göra henne glad och lycklig är min första prioritet. Att göra andra till lags varken kan jag eller vill jag göra längre. Emilias välmående är allt. Om det innebär att jag inte kommer att kunna träffa en del av mina gamla vänner längre så är det ok, för de senaste året har jag ändå inte träffat dom så mycket. Vissa som jag såg som mina närmsta har jag snart inte sett på ett halvår, en har inte berättat att hon och hennes kille separerat. det var hennes kille som berättade det för Jonas. Det är nu två månader sedan.
Jag hade fel, jag blev en såndär tråkig mamma som bara pratar om min bebis och jag älskar det. Min bebis är för tillfället nästan det enda jag har, kan och vill prata om. Det är inte alla som förstår det och det är ok. Man kan ha olika vänner i olika livsfaser. Samtidigt som jag känner en viss sorg över att jag kanske förlorat en del vänner så är jag så tacksam och glad för de som jag träffat under detta året. Dessa fantastiska mammor som funnits där för mig och som delat min vardag, utan de så hade detta året varit ganska tufft, de är verkligen vänner för livet.
Länge sen sist
Sen sist har det väl egentligen inte hänt så mycket, lillan har börjat stå själv lite grann men hon är allt lite feg och håller gärna mamma eller pappa i handen. Men det blir mer och mer :) Istället för att fokusera på gå och stå så övar hon finmotoriken och kan nu stapla FYRA klossar, ta ner dom och sen stapla upp dom igen :) Oftast staplar hon dock bara två eller tre. Man blir ju tokstolt mest var dag över hur fantastisk hon är. Denna lilla plutt som snart är ett helt år, tänk vad hon har lärt sig mycket på detta året. Från ett litet knyte som bara låg och hängde med på allt till en liten person med en stor personlighet som har åsikter och en väldigt stark vilja.
Det märks mer och mer nu hur otroligt viljestark hon är och det blir svårare och svårare att bara göra saker på mina villkor.
Ingen bra mamma
De senaste veckorna då jag till stor del varit gräsänka har verkligen frestat på mitt mammatålamod. Jag är så tacksam för att mannen är på väg hem nu och kommer att jobba i Lund den närmsta veckan för både jag och Emilia behöver han nu. Jag har märkt att jag de senaste dagarna har väldigt kort stubin och i stort sett inget tålamod med Emilia som för tillfället sover lite sämre och är lite klängigare än vanligt vilket hon naturligtvis märker och blir ännu klängigare och så he vi helt plötsligt en ond cirkel. Det känns som det dåliga samvetet har varit en konstant känsla senaste tiden.
Men trots att jag har sämre tålamod än vanligt finns det ingen jag älskar så mycket som min lilla plutt!
Hos tant doktor
I väntrummet på Lunds barnläkarmottagning finns det massor att göra. Tur är det eftersom vi var på plats 45 min innan avsatt tid :)
Hemma igen
Då var jag och Emilia hemma igen från en som vanligt ljuvlig helg i Tesås. Det är lika skönt var gång man kommer dit och lika tråkigt var gång man åker hem. Emilia verkar som tur är också trivas där uppe och är glad mest hela tiden. Mannen lämnade vi kvar i Ljungby då han åter igen ska jobba på annan ort. Men denna veckan kommer han hem på onsdag kväll redan och ska jobba i Lund torsdag och fredag, skönt!
Sen vi kom hem har jag faktiskt hunnit med en hel del trotts trött och gnällig bebis. Jag har handlat lite mat medan lilla moster My passade lillfisen och sen klippte vi gräset jag och Emilia, eller Emilia tittade mest på medans jag drog runt gräsklipparen :) När hon sen somnat för natten tog jag tag i att beställa lite foton för framkallning och så bakade jag två plommonpajer till frysen. Alltid bra att ha något i frysen om man skulle få gäster.
Emilia börjar bli modigare och modigare nu och vågar nu ibland när hon bara håller oss i ena handen och hon försöker stå själv lite då och då. Det ska bli spännande att se när hon faktisk släpper taget och klarar det själv. Fast jag tror det dröjer lite till. Jag tror knappt att hon går innan ettårsdagen, men vi får se. Det går ingen nöd på henne för det, hon verkar nöjd med att krypa :)
Hon höll på att ge mig en liten hjärtattack i eftermiddags. Jag satt i vardagsrummet medans Emilia lekte i köket och i hallen. Helt plötsligt hör jag hennes ljuva babblande utifrån!? Då har ungen krupit ut på egen hand och tagit sig ner för det enda trappsteg där är. Men det trappsteget är i sten. Hon har då aldrig vågat sig ut på egen hand innan men visst, någon gång ska vara den första. Tokunge!
Utsikt från en hängmatta
Vi har det bra här i stugan. Själen vill stanna här för alltid.
Fullt ös
Hela veckan har gått i ett känns det som med läkarbesök på BVC i måndags, Malmö i tisdags, sista föräldragruppen igår och babysim idag, dagarna bara rinner iväg. Vilket är tur för då hinner vi knappt sakna mannen i huset som åter igen är iväg på tjänsteresa. Det var likadant förra veckan och de kommande veckorna ser också likadana ut. Jag är ensamstående mamma måndag till torsdag :) Det funkar som tur är riktigt bra, mest för att Emilia är en lite goding som sover så bra och som är så lätt att ta med på olika aktiviteter. Det är också tur att vi har så goa vänner som ställer upp och umgås med oss varje dag så vi slipper sitta ensamma hemma. Skönt för både mamma och bebis att vara lite sociala. Men imorgon får vi åter igen träffa vår tredje familjemedlem. jag och Emilia tar tåget mot Småland imorgon bitti där Jonas hämtar oss och så spenderar vi helgen i stugan. Kvalitetstid deluxe!
jag tror faktisk vi har en liten dansprinsessa här hemma. Så fort hon hör musik så börjar hon dansa, det är så otroligt gulligt när hon står och vickar på sin lilla blöjrumpa. Måste försöka få det på film någon dag. Det är dock inte det lättaste för så fort kameran kommer fram så stannar hon upp och smajlar istället, lilla linslusen ;) Hon som var så grinig de första månaderna av sitt liv har den senaste tiden blivit den gladaste lilla skrutt jag sett.
Nya nattningsvanor har vi också börjat med denna veckan och de funkar mycket bättre än de tidigare. Innan somnade hon alltid i famnen efter vällingen på kvällen men den senaste tiden har det tagit längre och längre tid innan hon somnat och det har blivit svårare och svårare att få henne att somna och på natten när hon vakat har det varit svårare att få henne att komma till ro. Men nu så lägger vi henne vaken i sängen och klappar på henne tills hon somnat vilket har tagit ca 5 minuter var kväll och på natten när hon vaknat så har vi inte tagit upp henne utan bara stoppat om henne igen och klappat på henne tills hon somnat om vilket har tagit som mest 4 minuter. I natt somnade hon dessutom om innan jag hann in på hennes rum :) Hon har ju visserligen alltid sovit bra men nu sover hon ännu bättre :)
Det enda molnet på vår himlen denna vecka (förutom att vi saknar mannen) har varigt att jag fått gå tillbaka till min iphone. Jag hatar iphone. Min samsung S3 är ljuvlig men eftersom jag lät Emilia leka med den så får jag skylla mig själv att skärmen har spruckit rejält, det verkar dessutom ha påverkat skärmen funktion eftersom den är så långsam den gick sönder. Så i väntan på lagning är jag med iphone. Iphone är skit! Sjukt jobbigt att hålla på att uppdatera, den ska kopplar till Itunes blablabla. Skräp! Alla som gillar iphone är det synd om.
Nu är det snart dags för sängen, ska bar packa klart det sista så vi kommer iväg snabbt imorgon :)
Trevlig helg på er!!
BVC och parken
Igår var det läkarkontroll på BVC för vår lilla skrutt, hon blev godkänd på i stort sett allt men eftersom hon fortfarande skelar yttepyttelite ibland så skickar de en remiss till ögonläkare. Men i övrigt var hon helt perfekt. Hela 20 gram hade hon gått upp sedan förra månaden och hon väger nu 10320 gram. . Vi för väl hoppas att är för att hon rör sig så mycket och inte för att hon sedan början på juli har haft diarré. Det har vi tid för nästa vecka på lunds barnläkarmottagning. I övrigt följer hon sina kurvor och är nu 75 cm lång.
Syproffs i farten
Sjutandsbebis
Prickig bebis
Känns rätt självklart att det var tredagarsfeber lilla hjärtat hade. Min lilla prickiga plutt.
